En månad och två dagar.
Det var så länge sedan jag skrev något här.
Det kanske är nu jag borde be om ursäkt till er få, men trogna bloggläsare, men vet ni vad? I won't.

Den senaste månaden har varit en av de jobbigaste jag kan minnas. Efter att jag kom hem från Thailand hade jag sådan ångest över vad jag vill göra med mitt liv. Den har faktiskt inte riktigt gått över än. Jag har noll inspiration och motivation till att plugga och varje gång vi får en ny uppgift, får jag ont i magen. Så jag tänkte, är det värt det? Svaret är, jag vet inte. Men det är trots allt det jag kommer fortsätta med fram till sommaren. Mina funderingar har gått fram och tillbaka ända sedan jag klev av planet på Arlanda. "Ska jag åka tillbaka?"
I ärlighetens namn har jag varit nära. Mer än nära. Att åka till Thailand var det bästa jag gjort på mycket mycket länge och jag är väldigt stolt över att jag gjorde det. Jag lärde känna en massa nya vänner som jag kommer fortsätta hålla kontakten med, och visst hade det varit underbart och ett otroligt äventyr men det är inte dags för det äventyret än.
Så jag ska stanna.
Jag ska kämpa på fram till juni och sedan ska jag bara andas, hela sommaren. Rannsaka mig själv.

Så det är därför jag inte har haft lust att blogga. För jag har inte haft lust med någonting alls. Men jag ska försöka hitta tillbaka till det. Jag hoppas att ni förstår och kanske står ut med mig ett litet tag till..