Imorse hände det som aldrig annars händer. Det som Marshall i "How I met your mother" skulle kalla för ett mirakel.
Onsdag, 24 november 2010, kl. 06.30:
Jag vaknar i mitt kalla, mörka rum. Tittar på klockan och suckar. Ögonlocken är tunga och jag sträcker mig efter mobilen och snoozar. När jag återigen vaknar är jag inte piggare. Snarare tvärtom. Jag vill bara blunda och somna om. Inte tända lampan, sätta ner fötterna på det kalla golvet och göra mig iordning för att sedan gå ut i snöovädret, bort till tåget och åka till Nybro. Men jag försöker piggna till och börjar med att sätta mig upp i sängen och tända lampan.
"Jag ska bara kolla om tåget är försenat", tänker jag som en patetisk ursäkt för att slippa kliva upp och klickar in mig på SJ:s hemsida.
Tåget är på tid.
"Bara facebook också..."
Jag gör en tragisk statusuppdatering där jag skriver att jag vill sova och är sedan på väg att stänga ner sidan när jag plötsligt ser min klasskamrat Simons status. "Lektionen är inställd". Jag gick in på skolmailen och dubbelkollade. Och det stämde! Jag kunde alltså släcka lampan (!), krypa ner under täcket (!) och somna om (!!!!). Förstår ni den underbara känslan? Helt amazing. Jag inser att det nog aldrig kommer hända igen men likväl. Tack Simon. Och tack Facebook.

Resten av dagen har spenderats i Växjö med min kära mor. Hon skulle på synundersökning och snäll som jag är, följde jag med som sällskap och agerade mentalt stöd när det skulle provas ut glasögon. Jag hjälpte även en snäll tant att hitta två par som passade henne och hon skrattade åt mig när jag sa att jag inte hade synfel utan bara tyckte att glasögon var snyggt (jag hade på mig mina enorma pilotbågar).

Efteråt åt vi lunch på Maido. Otroligt gott. När vi kom hem drack vi kaffe och åt choklad. Ganska händelselös dag men ändock väldigt skön. Jag har inte så mycket mer att göra nu, förutom att kika lite på skolarbete och titta på "Halv åtta hos mig".



En såhär glad skit blir man när man får sova ut på morgonen!